1960-talet kan enklast sammanfattas som gråa, nästan enfärgade, tapeter och färgstarka fondtapeter.

Miljonprogrammets standardiserade höghus kallas ibland funkis, även om de inte har så mycket att göra med den klassiska funkisen på 1930-talet, och de gråa massproducerade tapeterna är dess interiöra motsvarighet, formgivna för hyresrätter för att förarga så lite som möjligt.

Men det finns ändå en variation och ett hantverkskunnande som gör dem betydligt intressantare än deras senare motsvarighet, de anemiska Borosantapeterna.