Olika nyanser av grått har alltid varit populärt på tapeter, ibland monokromt och ibland tillsammans med starkare kulörer.

Några perioder sticker ut: på 1830- och 1840-talen produceras många tapeter i grisailles, dvs en helt grå färgskala. Förmodligen är det en motreaktion på empirens ofta extremt starka färger. De grå tapeterna kan dock gärna kombineras med färgstarka bårder och friser.

På 1950-talet glider den dominerande beiga färgskalan över i en gråvit, som förmodligen kändes väldigt fräsch. Men efter det ännu gråare 60-talet kommer det extremt färgstarka 70-talet.